En text skriven fr\u00e5n ett minne fr\u00e5n ungdomen, jag minns det som ig\u00e5r.<\/p>\n
N\u00e4r jag var 12-13 \u00e5r fick jag en st\u00f6dfamilj som bodde ute p\u00e5 landet utanf\u00f6r Hummelsta, n\u00e4rmare best\u00e4mt St Svirsta.<\/p>\n
D\u00e4r tillbringade jag mina somrar, lov och annan ledighet. Dom tog sig till mig som sitt barnbarn med \u00f6ppna armar.<\/p>\n
Det var d\u00e4r jag l\u00e4rde mig k\u00f6ra traktor med vagn, det var d\u00e4r jag kunde vara mig sj\u00e4lv, ta hand om djuren, hj\u00e4lpa gubben Arnold p\u00e5 g\u00e5rden och dess g\u00f6rom\u00e5l, hj\u00e4lpa Irene p\u00e5 hennes hundpensionat. Jag hittade nya kompisar inne i byn, kompisar som jag \u00e4n idag har kontakt med s\u00e5 d\u00e4r 35 \u00e5r senare.<\/p>\n
<\/p>\n
Dessa tv\u00e5 m\u00e4nniskor har haft en stor betydande roll i mitt liv, och dessv\u00e4rre finns dom inte kvar i livet. Irene och Arnold kommer alltid ha en speciell plats i mitt hj\u00e4rta, och dom kommer alltid att leva med mig. Jag \u00f6nskar att dom f\u00e5tt vara med och sett hur jag har det. Men jag vet att dom vakar \u00f6ver mig d\u00e4r uppe, och jag vet att dom \u00e4r stolta \u00f6ver mig. S\u00e5 denna l\u00e5t \u00e4r en hyllning fr\u00e5n mig till dom.<\/p>\n
<\/p>\n
Texten har jag skrivit sj\u00e4lv, s\u00e5ng och musik har jag tagit AI till hj\u00e4lp att skapa.<\/p>\n
Omslagsbilden har AI skapat efter min beskrivning.<\/p>\n
<\/p>\n
Hela l\u00e5ten kan ni h\u00f6ra h\u00e4r<\/a>.<\/p>\n <\/p>\n Irene och Arnold i St Svirsta<\/strong><\/p>\n