En text skriven från ett minne från ungdomen, jag minns det som igår.

När jag var 12-13 år fick jag en stödfamilj som bodde ute på landet utanför Hummelsta, närmare bestämt St Svirsta.

Där tillbringade jag mina somrar, lov och annan ledighet. Dom tog sig till mig som sitt barnbarn med öppna armar.

Det var där jag lärde mig köra traktor med vagn, det var där jag kunde vara mig själv, ta hand om djuren, hjälpa gubben Arnold på gården och dess göromål, hjälpa Irene på hennes hundpensionat. Jag hittade nya kompisar inne i byn, kompisar som jag än idag har kontakt med så där 35 år senare.

 

Dessa två människor har haft en stor betydande roll i mitt liv, och dessvärre finns dom inte kvar i livet. Irene och Arnold kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, och dom kommer alltid att leva med mig. Jag önskar att dom fått vara med och sett hur jag har det. Men jag vet att dom vakar över mig där uppe, och jag vet att dom är stolta över mig. Så denna låt är en hyllning från mig till dom.

 

Texten har jag skrivit själv, sång och musik har jag tagit AI till hjälp att skapa.

Omslagsbilden har AI skapat efter min beskrivning.

 

Hela låten kan ni höra här.

 

Irene och Arnold i St Svirsta